På många ställen kunde vi verkligen se att solen påverkat. Det var massor av tussilago överallt. Jag tror knappt att jag har sett så många tussilago på en gång som jag sett idag. Det borde väl tyda på att platsen vi var på var extra bra för tussilagos. Men visst lyser de härligt gul och man blev så glad av att se dem där.
Herr eller fru Humla verkar inte heller alltför ledsen vare sig över solen eller över alla tussilagos. Humlan var så koncentrerad på sitt arbete att den brydde sig inte ett dugg om att vi smög närmare och tog en närbild av den.
På något sätt verkar det ganska sorglöst och härligt att vara humla. Som jag läste någon gång: ”enligt alla vetenskapliga beräkningar så är humlans vingar för små för att den skall kunna flyga med en så stor kropp. Men det bryr sig inte humlan om.” Eller något åt det hållet. Man skall alltså inte lyssna på vad alla andra säger utan tro på sig själv. Och vem vet, då kanske man kan göra det omöjliga möjligt.
Så småningom kom vi upp i bokskogen. Även om jag visste att den inte skulle vara grön, det är alldeles för tidigt, så hoppades jag ändå att den skulle ha börjat grönska. En bokskog om våren är något av det vackraste som finns. Men även om inte bladen börjat bli gröna så fick jag en ”grön” känsla av skogen ändå. Jag tycker till och med jag fick in känslan i den här bilden, men det kan vara ett önsketänkande. Men så här fint var det i alla fall.
Vitsippor fanns det i massor. Först var jag lite orolig för först så såg vi bara vitsippeblad och outvecklade knoppar, men så kom vi över en backe och sedan bara fanns de där överallt. Jag tog flera bilder, men inte en enda blev bra. Men kanske man kan uppfatta dem ändå? I vart fall ser man den fantastiska grönskan. Det var så vackert att det nästan gjorde ont i en.
För att ni skall tro på att det faktiskt ÄR vitsippor som står i backen visar jag upp en liten närbild också. De är så vackra. Och bara massor av gröna blad. Jag vet egentligen inte vilket som är finast. Blåsippan som har nästan inga blad, men som lyser i vilken smuts som helst, eller vitsippan som både är grön och lyser. Eller så går de helt enkelt inte att jämföra.
På vissa ställen kunde man dock se lite grönt skymta fram även på träden. Den här bilden togs trist nog på ett liggande träd. Det fanns många träd som även här var offer för stormen. Kanske ser ni i bakgrunden hur skövlat det är.
Här är väl ett annat typiskt vårtecken. ”Sov du lilla vide ung”, men inte längre. Den här viden var egentligen ganska liten. Vi gick förbi andra videbuskar där de var helt utblommade. Måste finnas en hel del pollen i luften.
Avslutningsvis en bild bara för att visa vilka starka färger det kan vara en vacker, solig dag om våren. Trots att inte träden slagit ut.
Glad vår!
Lämna ett svar