Asta

Asta

Välkommen hit vare sig du varit här förut eller inte. Jag som skriver här är en kvinna i medelåldern får man väl säga nu för tiden, och jag heter inte Asta i verkligheten, men jag heter Asta här. Jag bor med min man och två hundar i Småland. I ett hus från början av förra sekelskiftet som vi roar oss med att renovera. Våra erfarenheter där är att man hinner aldrig så mycket som man vill och att allting tar alltid längre tid än man tror. Min blogg har funnits i några år och startades mest för mig själv egentligen. Jag har inget budskap och jag har inte något speciellt spännande liv. Men dels tycker jag det är kul att bygga lite på websidor och dels är det ett bra sätt att föra en logg på vad man gör. Framförallt nu när vi har hus. Att det hittar hit en del människor är naturligtvis en bonus. Jag har en genmutation som gör att jag har hemokromatos, något som det finns lite information om här på sidan. I övrigt så tycker jag om att fixa och dona. Att snickra och att göra allt möjligt annat pyssel som jag kommer på. Älskar att lära mig nya saker och det är viktigt att alltid ha ett projekt på gång. Den som vill skicka mig ett mail kan göra det på adressen

I feel blue…

När jag var fem eller sex år så gick jag på någon slags sommarskola. En dag kom min bror och hämtade mig på sin cykel. Jag hoppade upp där bak och han cyklade hem. Väl hemma så stannade han cykeln…

Ett lite ledset farväl

När vi bodde i lägenhet innan vi flyttade till huset hade vi ett fantastiskt vardagsrum. Det var på nästan 40 kvadrat meter och det var alldeles fyrkantigt. Till det rummet beställde vi en stor bokhylla. Jag ritade den och snickaren…

Lite onsdagstankar

Jag har ett spamfilter här på min blogg. Så som alla andra också har så klart. Det är tydligen beroende av serverns klocka har jag lärt mig nu (fråga mig inte varför, det ligger utanför min kunskapshorisont). Under ett par…

Min lilla häger

I lördags när vi var på Falbygdens ost gick vi in i presentbutiken de har där. Min förväntan var inte så stor kan jag ärligen säga. Men så hittade jag något som jag blev riktigt förälskad i. En trana! Och…

Mina odlingar

I år har jag inte förgrott speciellt mycket. Det har helt enkelt inte funnits tid riktigt. Men jag har gömt jätteverbena under verandan ett antal veckor och det har faktiskt kommit upp ett gäng. Mycket stolt över detta. Hoppas det…