Asta

Asta

Välkommen hit vare sig du varit här förut eller inte. Jag som skriver här är en kvinna i medelåldern får man väl säga nu för tiden, och jag heter inte Asta i verkligheten, men jag heter Asta här. Jag bor med min man och två hundar i Småland. I ett hus från början av förra sekelskiftet som vi roar oss med att renovera. Våra erfarenheter där är att man hinner aldrig så mycket som man vill och att allting tar alltid längre tid än man tror. Min blogg har funnits i några år och startades mest för mig själv egentligen. Jag har inget budskap och jag har inte något speciellt spännande liv. Men dels tycker jag det är kul att bygga lite på websidor och dels är det ett bra sätt att föra en logg på vad man gör. Framförallt nu när vi har hus. Att det hittar hit en del människor är naturligtvis en bonus. Jag har en genmutation som gör att jag har hemokromatos, något som det finns lite information om här på sidan. I övrigt så tycker jag om att fixa och dona. Att snickra och att göra allt möjligt annat pyssel som jag kommer på. Älskar att lära mig nya saker och det är viktigt att alltid ha ett projekt på gång. Den som vill skicka mig ett mail kan göra det på adressen

Nyårslöften?

När jag går ut med hundarna så möter jag så klart andra människor. Och hundar. Just nu tycker jag dock att jag möter ovanligt många människor mot vad jag brukar göra. Väldigt många går i rask takt i splajsans nya…

Och det blev vinter

Och så blev det vinter här också. Kallt. Och snön faller på Lilla huset. Gandalf blir störtlycklig. Han vill att matte ska kasta snöbollar. Syns det inte i blicken? Hur han säger Matte, matte kom ut och kasta snöbollar!  Och…

Förbud för raketer?

Det här stått om hur poliser, brandmän och ambulanser blir ”beskjutna”  av raketer. Att det tydligen är någon slags nöje att skjuta dem mot människor, hundar och allt annat som kommer i vägen. Jag har läst det och jag har…

Att fotografera hundar

Trots att det är mina egna hundar och det borde vara skitenkelt att få dem att titta på mig och knäppa av en fin bild. Men icke. Ibland är det helt och hållet mitt eget fel. Slinter till, hundarna kikar…