Asta

Asta

Välkommen hit vare sig du varit här förut eller inte. Jag som skriver här är en kvinna i medelåldern får man väl säga nu för tiden, och jag heter inte Asta i verkligheten, men jag heter Asta här. Jag bor med min man och två hundar i Småland. I ett hus från början av förra sekelskiftet som vi roar oss med att renovera. Våra erfarenheter där är att man hinner aldrig så mycket som man vill och att allting tar alltid längre tid än man tror. Min blogg har funnits i några år och startades mest för mig själv egentligen. Jag har inget budskap och jag har inte något speciellt spännande liv. Men dels tycker jag det är kul att bygga lite på websidor och dels är det ett bra sätt att föra en logg på vad man gör. Framförallt nu när vi har hus. Att det hittar hit en del människor är naturligtvis en bonus. Jag har en genmutation som gör att jag har hemokromatos, något som det finns lite information om här på sidan. I övrigt så tycker jag om att fixa och dona. Att snickra och att göra allt möjligt annat pyssel som jag kommer på. Älskar att lära mig nya saker och det är viktigt att alltid ha ett projekt på gång. Den som vill skicka mig ett mail kan göra det på adressen

Det här är inte ett äpple – eller?

Det finns en tavla av Magritte som heter Ceci n’est pas une pomme dvs Det här är inte ett äpple och den heter så därför att det är faktiskt inte ett äpple utan en bild på ett äpple. Så funderade…

Bohemian Rhapsody – så bra!

Idag var vi på bio. Förra året fick vi tillsammans åtta biobiljetter i julklapp från jobbet. Dessvärre går vi inte speciellt ofta på bio så de där biljetterna har bara legat och blivit gamla. Makens syskonbarn fick varsin biljett, men trots…

Grekiska vegetariska biffar

Jag har använt mig av Anammas formbara färs några gånger nu och jag måste säga att jag tycker den fungerar väldigt bra. Det går jättebra att forma den och det du formar håller ihop. Något extra bindemedel behövs inte. Viktigt…

Nu är det dags igen

Här där jag bor börjar sällan vintern förrän i januari eller februari. Ändå så envisas jag med att så fort det blivit nytt år börja längta efter våren. Ni kan ju förstå min besvikelse när jag har fel. Vartenda år.…

En tuppfjät

Igår var det annandag jul. Och den 21 december var det årets mörkaste dag. Så nu är det redan lite ljusare och nu blir det bara ljusare. Vi får alltså återuppleva december och november i repris, jippi! Mamma sa alltid…