Asta

Asta

Välkommen hit vare sig du varit här förut eller inte. Jag som skriver här är en kvinna i medelåldern får man väl säga nu för tiden, och jag heter inte Asta i verkligheten, men jag heter Asta här. Jag bor med min man och två hundar i Småland. I ett hus från början av förra sekelskiftet som vi roar oss med att renovera. Våra erfarenheter där är att man hinner aldrig så mycket som man vill och att allting tar alltid längre tid än man tror. Min blogg har funnits i några år och startades mest för mig själv egentligen. Jag har inget budskap och jag har inte något speciellt spännande liv. Men dels tycker jag det är kul att bygga lite på websidor och dels är det ett bra sätt att föra en logg på vad man gör. Framförallt nu när vi har hus. Att det hittar hit en del människor är naturligtvis en bonus. Jag har en genmutation som gör att jag har hemokromatos, något som det finns lite information om här på sidan. I övrigt så tycker jag om att fixa och dona. Att snickra och att göra allt möjligt annat pyssel som jag kommer på. Älskar att lära mig nya saker och det är viktigt att alltid ha ett projekt på gång. Den som vill skicka mig ett mail kan göra det på adressen

Tiden går

Nu var det längesedan jag skrivit något här. Det har inte hänt någonting särskilt, jag har bara inte haft lust. Ibland börjar det kännas som att den här bloggen börjar närma sig sitt slut. Som att det liksom inte finns…

Favorit i repris

Jag tycker så mycket om att gå våran mossanrunda. Men det är bara att konstatera att när det är fint väder, framförallt sommartid, så är där så mycket folk att det blir inte roligt. Så under sommaren åker vi sällan…

Nu är det slut på semestern

Ikväll är det slut på semestern. Ja, jag har varit ledig måndag- tisdag och sätter igång igen imorgon. Detta för att jag tyckte det skulle vara skönt att inte börja med en hel vecka, både för min skull och för…

En olycka kommer sällan ensam…

Ok, vi har alltså blivit tvungna att köpa nytt kylskåp och ny frys. Lagom kul. Vi pratade faktiskt om just det i morse. Jag satt i soffan och så kände jag något konstigt. Det konstiga var ett av glasen i…

Det var en kortvarig glädje

Kylen alltså. När det blev morgon igen så visar den åter nio grader. Så vi fick ge oss iväg på jakt efter nya enheter. Något som inte visade sig vara så svårt. Eller hur jag nu ska uttrycka det. Det…