Sensommarsemester i Dalsland

Vi tar ofta en liten sensommarsemester i Sverige. De senaste åren har bilen kört till Öland eller Gotland. I år tänkte vi att vi skulle göra något annat och hyrde oss en stuga vid en sjö, mitt i skogen i Dalsland. Vi hade inte ens mobiltäckning. Vi brukar ofta ha tur med vädret på våra sensommarsemestrar, men i år förutspådde SMHI massor av regn i Dalsland. Vi tänkte som så att så många gånger som vi haft tur med vädret kunde det vara dags med lite otur. Det kommer att gå bra det också. Strax innan vi skulle ge oss av så vände det och plötsligt skulle vi ha bra väder istället. Så vi hade en vecka med perfekt väder i Dalsland. Varför Dalsland? Varför inte? Har knappt varit där. Dalsland har mycket skog och består till 25 procent av sjöar, vilket syntes tydligt när vi åkte runt.

Och som jag skrev så bodde även vi vid en sjö. Mitt i skogen och vid en sjö rättare sagt. Det var en jättefin stuga och vi hade en fantastisk utsikt där. Det tyckte Ville också. Han gillade att gå ut på altanen och hålla koll på vad som hände utanför.

Till en början skällde han på alla nya ljud han hörde, men efter hand så vande han sig vid de olika ljuden. Utom lommen som ropade i skymningen. Den fick en liten utskällning varje kväll.

I Dalsland så vandrade vi i skogen. På inte alltid så enkla stigar.

Mycket upp och ner var det också. Hundarna gillade detta. Att gå i långlina är nästan som att gå lös. Det är det bästa vi kan erbjuda, för vi har inte så god pli på dem att de kommer när vi ropar om det skulle komma någonting de vill jaga.

Och som synes även på vandringarna stöter du på vatten hela tiden. Antingen en liten sjö eller en liten tjärn någonstans.

Maken och hundarna vandrade mer än jag. På en av våra vandringar var det väldigt brant upp och ner. Inte så att det bara var att gå upp och nedför backe utan det var att nästan klättra upp och ner. OK, inte som att klättra i berg, men jag fick använda händerna som stöd och jag fick ta höga och låga steg väldigt många gånger. Vilket ledde till att jag fick rejält ont i min artroshöft och fick hålla mig till lite enklare turer sen. Men vovvarna och maken tog ett par egna lite svårare turer. Här fick jag syn på dem komma tillbaka från en vandring på andra sidan sjön.

Men vi gjorde ju annat också. Åkte på lite sevärdheter och sånt. Vi åkte till Håverud, där de har en gammal akvedukt (med 33.000 nitar i, det ni). En bro för båtar helt enkelt.

Där fanns också gamla slussar. Framförallt mindre båtar som tar sig fram här.

Vi käkade lunch i Håverud. På Håveruds Brasseri & Rökeri. Jag åt god gravad och rökt fisk. För att inte förfela vår vandringssemester tog vi en liten tur genom skogen på långa trätrappor. Den på bilden är en av de korta.

Faktum är att jag fick nästan lite svindel i ett par av de riktigt långa trätrapporna. Fattar inte varför, jag brukar inte ha svindel. Kanske kommer det också med åldern.

Dalaborg fick också ett besök. En gammal borg som byggdes av två av Magnus Ladulås söner när de var i krig med den tredje. Inte mycket kvar av den borgen, men där var väldigt intressanta informationstavlor.

Fick lära mig om hur viktig Vänern var som handels- och krigsställe. Inget jag kände till. Kunde kanske räknat ut det, med tanke på läge och kanaler, men inte ofta jag sitter och funderar på Vänerns historia. Å andra sidan finns det mycket jag inte känner till. Satt ganska länge på en bänk de ställt upp på ett perfekt ställe med en helt fantastisk utsikt över Vänern.

Det var så vackert så det var helt magiskt. Gick inte att ta en bild för det fanns liksom inte plats i kameran. Försökte ta en panoramabild, men det blev bara jättedumt. Vissa saker ska du bara njuta av.

Vid Högsbyn gick vi runt och kollade in hällristningar.

Det var lite roligt. Där fanns massor med hällar och många väldigt små sådana och på nästan varenda en så var där en hällristning. Fanns massor med försök till att förklara vad alla kunde innebära. Till exempel kunde de här fötterna visa vägen till underjorden?

Maken och jag hade vår egen diskussion om detta. Eftersom det fanns en hällristning på varenda liten sten så undrade vi om det inte var som så att det var dåtidens grafitti. ”Tråkigt vi har det. Vi sticker ut och ritar lite på stenar.” Typ.

Vi åkte också runt och tittade på lite olika samhällen. Åt till exempel pizza i Mellerud. Den enda staden i Dalsland är Åmål så det är mestadels små samhällen.

På hemvägen stannade vi till i Vänersborg och käkade lunch och åkte sedan till Trollhättan och kikade lite på slussystemet där.

Det var väldigt intressant och ett fint område. Tyvärr tog jag inte så många bilder där. Två eller tre generationer slussar fanns det där. Trevligt att gå runt. Där finns fall också, men vi gick inte till dem. Vi började bli lite trötta som man alltid blir när man startat hemfärden och gav oss iväg hem.

Så en vecka i naturen i Dalsland är slut och vanliga livet börjar igen.