En resa till Rom

Vi åkte till Rom på semester och kom hem igen. Nu har det gått nästan en vecka sedan vi kom hem och den veckan har bara svischat förbi. Vet inte riktigt vart den tog vägen.

Rom var härligt. Och vilken tur vi hade med vädret. November skall vara den regnigaste månaden, men vi hade solsken och blå himmel. Satt på uteserveringar och bara njöt. Jag hade ändå jacka som skulle klara regn, skor med rejäla sulor och vi hade paraplyer. Men vi var INTE ledsna för att de inte behövdes.

I Rom finns det hur mycket som helst att titta på. Och ja, vi körde mycket av det som man SKA se. Men inte bara för att man ska se det, utan vi ville verkligen se det vi såg. Vilken fantastisk historia! Och vilken rik stad Rom måste varit under många århundraden. Det var inte bara under romartiden som det byggdes dyra, fina hus.

Vi såg och var inne i Pantheon. Så klart. Vi gick också till Forum Romanum som var ett politiskt och religiöst maktcenter under romartiden, men även en plats för handel och administration i antika Rom. Det var ganska häftigt att gå runt där och titta. Tänka sig de där byggnaderna när de faktiskt stod där hela.

Det måste ha varit en mäktig syn. Och troligen var det ganska mörkt där också. Det var stora hus och de stod tätare än vad jag hade trott. Jag läste en gång en termin Antikens kultur- och samhällsliv på universitetet så jag tyckte det var riktigt intressant att se mycket av det jag läst om.

Vi såg en fristad för katter i en annan känd ruin. Där tydligen Julius Caesar ska ha blivit mördad. Tänka sig att dessa byggnader idag bebos av mängder av katter.

Och så var vi såklart på Colosseum.

Vi hade sån tur när vi var i Rom, det var lågsäsong och inga köer någonstans. Lätt att titta på sevärdheter när du slipper att trängas.

Arenan i Colosseum. Eller rättare sagt under arenan, där de höll slavar och djur fångna som sedan skulle släppas ut på arenan för att slåss. Fruktansvärt barbariskt.

En dag tog vi en busstur lite utanför Rom. Där vi såg delar av de akvedukter som försåg Rom med vatten i många, många år. De började byggas 300 f kr och tydligen används några av dem fortfarande idag och förser bland annat Fontana di Trevi med vatten.

Vi var också vid vid rester av Via Appia som en gång var en viktig väg genom landet. Fascinerande med de delar av vägen som finns kvar. Se hur hjulspår tusentals år slitit på stenarna.

Bocca della Verità (Sanningens mun) såg vi också. Den som sägs käka upp din hand om du håller handen i munnen på den samtidigt som du ljuger. Vi testade inte för tänk om det är sant!

Som sagt, så mycket historia.

Men det roligaste av allt var nästan trafiken. Dels att bilarna körde precis som de själv ville. OK, de stannade för rött ljus, men var de först så körde de alltid en bit över linjen först. Bara så att man skall veta att de visserligen stannade, men bara för att de själva ville. Och hur de parkerar skall vi inte diskutera.

De parkerar ÖVERALLT. Ibland till och med mitt på gatan, om bara gatan är bred nog. Och pyttiga små bilar hade de flesta av dem. Så korta att de nästan kunde parkera på tvären. Och de parkerade på övergångsställen och ända fram till varje gatuhörn. På en gata som bestod av fyra enkelriktade filer hade tre av dem gjorts om till parkeringsfiler. I en fyrvägskorsning stod två bilar mitt i korsningen. Verkligen mitt i korsningen, som en rondell typ. Och nio av tio bilar var bucklade. Den tionde bilen som inte var bucklad var antingen så ny att den inte hunnit bli bucklad ännu eller så kom den förmodligen utifrån. Gissa om jag kollade in bilar. Försökte ta lite bilder, men det galna syns inte alls lika bra på bilderna så det är inte mycket att visa upp.

Gott kaffe hade de! Och i centrala delarna hade de dessutom hutlösa priser på det, inklusive på allting annat ätbart.

Vi bodde i Monteverde, där vi hyrde en lägenhet och en fika som kostade 2,50 Euro där kostade 15 Euro inne i de centrala delarna. Så vi körde lite matsäck. Bra att ha när man bara behöver något att stilla hungern med för att kunna fortsätta. De gånger vi verkligen ville äta eller fika så fick det kosta. Men ibland behöver man bara lite energi och den har man kanske inte lust att betala 200 kr för.

För att komma dit där vi bodde så fick vi antingen ta bussen eller gå. Vi gjorde både och vid olika tillfällen. När vi gick brukade vi passera ett torg och det hände att vi satte oss där och tog ett glas vin.

En gång när vi satt där och drack ett glas vin började en gatumusikant spela ledmotivet ur Gudfadern där vid fontänen. Det där jätte-, jättevackra ledmotivet. Han var väldigt duktig och det ekade mellan husen där på torget. Helt magiskt!

Rom kan således rekommenderas. Och för vår del var det nog en perfekt tid. Dels hade vi alltså superväder, dels var där, som sagt, lite turister så man kunde gå runt och kolla allting utan att behöva stå i kö. Åker vi till Rom en gång till så har vi ju gjort en massa måstesaker och kan således ägna oss åt helt annat.