Jag har hållit på med att surfa runt på olika bloggar nu under några veckor. Och jag kan konstatera att vissa bloggar förstår jag inte mig riktigt på. Eller det är fel uttryckt. Jag förstår inte hur vissa bloggar kan bli så “stora” (OBS – det här är INTE sura rönnbär eller så). En del av de här bloggarna som har hur många besökare som helst handlar egentligen inte om någonting. Jag fastnade för en del av dem först, men efter några besök blev jag helt uttråkad. Sedan blir jag dessvärre fort uttråkad. Händer det inte något nytt, utan det ena är en upprepning av det andra med bara lite nya ord, då blir jag uttråkad. Jag är till exempel noll intresserad av bloggar som i huvudsak går ut på vad X skall ha på sig idag. Eller senaste, snygga topen i fashionbutiken. OK – jag kan gå med på det som ett enstaka inslag, men hela bloggar om det! Eller bloggar som mest går ut på att tala om hur bra, poppis, snygg etc blogginnehavaren är. Trååkigt. Men det visar att vi har olika intressen och att det finns plats för alla Andra försöker skriva på ett underfundigt, spirituellt sätt utan att egentligen vara sådana. Tror människor inte att det märks när de låtsas vara någon annan än den de är? Det är bara de som verkligen ÄR spirituella som får till den typen av bloggar på ett bra sätt. Du blir inte en annan än den du är även om du är anonym på nätet. Förr eller senare (oftast väldigt mycket förr) kryper det som är du fram. Dessa bloggarna har jag allra svårast för eftersom de inte representerar någonting annat än en önskan att vara någon annan än den man är. Efter de här veckorna har jag konstaterat att de bloggar jag vill komma tillbaka till är de som är mest personliga. Det behöver inte tvunget vara så att personen skriver så himla mycket om sitt liv etc (även om de kan göra det också), men de skriver personligt och jag känner att jag får ett grepp om personen genom det den skriver. Även om de kanske avslöjar så mycket av sin verklighet så avslöjar de mycket om sig själva, sina känslor, sina värderingar etc. Dit återkommer jag. Och då och då hittar man nya sådan guldkorn. Och det är lika roligt och oväntat varje gång. Bloggosfären är stor och innehållsrik.
Ibland är det bäst att hålla tyst
Är du sådan att du ibland inte kan låta bli att säga till folk hur de skall göra?
För att du tycker att de gör saker och ting på fel sätt?
Mer än en gång har du tänkt: “Varför höll jag inte tyst?”
Eller i vart fall insett att du borde ha tänkt: “Varför höll jag inte tyst?”
Här finns ett litet schema för dig..
Följer du schemat kan du slippa en del otrevliga situationer.
Abstinens och lite annat
Abstinens och lite annatSilverkursen slutade 14 december och nu börjar jag få lite abstinens. Det är väldigt roligt och dessutom är det trevligt att gå dit och gagga lite med “gänget”. Men oavsett hur roligt det är så har jag kommit fram till att det egentligen är för lite tid. Jag vill jobba mera med silver. Så jag har bestämt mig för att skaffa mig mera verktyg m.m. för att kunna jobba lite hemma.
Det första jag skall göra är att fixa lite mera arbetsyta. Jag har köpt ett par gamla bord på jobbet. Dessa skall in i hobbyrummet och gästsängen som står där just nu åker ut. Det gör inte så mycket för vi har ett gästrum också. Sängen i hobbyrummet fick stå där bara för att vi hade plats. Men det har vi snart inte längre. Det ena bordet skall ersätta ett skrivbord jag har där idag. Ett ganska litet skrivbord som också skall åka ut. Nästa vecka skall jag vara ledig och göra denna ommöblering. Skall också ta mig till IKEA och leta lite förvaring.
Nästa vecka skall jag också kolla upp vad en löd kan kosta. Har hittat en affär som säljer både gasol och lödutrustning. Jag tror inte jag har råd att handla just nu, men jag kan i alla få fram vad det kostar så att jag vet när jag har råd. Det är ju inte som så att det räcker med att köpa en löd. Det krävs en hel del kringmaterial också. Något ställning med värmetåligt material att ha under. Lod att fästa ihop med. Syra att lägga silvret i efter lödning och lite annat smått och gott. Men vi får se, kanske köper jag det bit för bit.
Har också ett par idéer på smycken som jag också skall försöka hinna med nästa vecka . Framförallt skall jag försöka få ihop ett halsband till min Silverboll.
Vi får se vad som händer.
För den som inte redan fattat det så är jag ledig nästa vecka:).
Trött, trött
Jag har börjat lära känna min sjukdom tror jag. Under en period nu har jag känt mig väldigt trött. En trötthet jag känner igen sedan tiden innan jag gick in i väggen. Jag har därför misstänkt att mitt järn stigit. I november var jag och tog nya prover. Och mycket riktigt, min järnmättnad har stigit och även ferritin(järn)halten. Så nu skall vi minska tiden mellan mina tappningar från åtta till sex veckor. Jag borde få något fint pris från blodcentralen. De får massor av blod 0 Rh- mer än dubbelt så ofta som från en vanlig blodgivare. Även om det inte är bra att halterna stigit så tycker jag ändå att det känns bra att min misstanke stämde. Jag är trött på grund av höga järnhalter och hög järnmättnad.
Min syster har diabetes. Och som många diabetiker har hon ingen känsel i sina fötter. Och då menar jag verkligen ingen känsel. Man kan sticka en kniv i foten på henne och hon skulle inte känna det. Hon har hela tiden fått veta att det här beror på hennes diabetes. Nu har läkarna börjat skämmas för att de missade hennes hemokromatos och sände henne på en undersökning avseende fötterna. Och då visar det sig att det inte alls beror på diabetesen utan på hemokromatosen! En effekt som jag inte hade en aning om. Men tydligen kan hemokromatosen göra att signalerna från fötterna inte går fram ordentligt till hjärnan. Fråga mig inte hur det går till. Nu skall de se om de kan hitta en medicin som gör att signalerna kan komma fram. Om min syster har “tur” så kan hon kanske få känna sina fötter igen. Den där hemokromatosen har verkligen många sideffekter!
Vem av oss är felfri?
Jag känner all omtanke jag är kapabel till för de som drabbades av tsunamin. Men jag måste ändå säga att jag hade helt missat att tsunamin var Laila Freiwalds fel. Jag trodde i min enfald att det var en naturkatastrof. Men nu har jag ju förstått efter all uppmärksamhet i massmedia att det tydligen var Freiwald som fixade tsunamin. Inte visste jag att hon hade sådan makt. Men det hade hon tydligen! Och att det är hennes fel har jag förstått på att det skall utkrävas hämnd på henne för anhörigas död etc. Från att ha tyckt att hon hanterade situationen fel och efter att till och med ha varit inne på att hon kanske behövde avgå har jag övergått till att tycka synd om Laila Freiwalds.
Vad är det för otäck häxjakt som man ägnar sig åt? Är vi inte kloka?? Vart har det sunda förnuftet tagit vägen? Är vi själva så himla mycket bättre?? Jag såg att vi i år här i Sverige har skänkt mer pengar än någonsin till hjälporganisationer. Och vad fick oss att göra det? Jo, det dog svenskar. När massor av afrikaner svälter ihjäl så skänker vi inte speciellt mycket pengar. Men när svenskar är involverade då jäklar öppnar vi plånboken. Då SER vi plötsligt att det händer något hemskt. Jag är inte religiös men jag håller nog med om att enbart den som är helt oskyldig, eller helt ren, eller vad det nu står, skall kasta stenar på andra. Och själv gör jag fel ibland. Faktiskt! Till och med på jobbet, och jag hoppas ändå att jag inte skall bli utslängd för det faktum att jag inte är helt felfri. Ibland uttrycker jag mig dumt, och ibland när jag är upprörd säger jag korkade saker som jag absolut inte menar. Och tack och lov är jag för det mesta omgiven av människor som vet att det är möjligt att göra dumma saker utan att mena så mycket med det. Och som inte begär min avgång.
Just avgång har det ju begärts till höger och vänster senaste tiden. Jag förstår mig inte riktigt på det heller? Det måste väl ändå finnas någon rim och reson? Är det inte bättre att folk lär sig av fel som begåtts än att de hela tiden skall slängas ut? Sedan finns det såklart så allvarliga situationer att en avgång kan vara det enda möjliga, men som det är just nu verkar allting som är fel kräva en persons avgång. Vart har medmänskligheten tagit vägen? Vi börjar likna en lynchmobb ur en amerikansk film! Jag gick nyss ur svenska kyrkan och en av orsakerna var att jag skämdes att tillhöra en organisation som företräddes av så många inskränkta personer (syftar på alla präster som skrev på protestlistor mot välsignelse för homosexuella), det är ju lite svårare att gå ur mänskligheten bara för att skäms över hur vi behandlar våra medmänniskor. Men ibland har jag lust att göra det. I alla fall just nu. Och just nu är det väl också tur att min blogg inte är så himla välbesökt, för annars skulle väl JAG åka på en lynchmobb just nu.
- « Föregående sida
- 1
- …
- 581
- 582
- 583
- 584
- 585
- …
- 614
- Nästa sida »