För bara några veckor sedan så var det så här det var. Nu är allting i vardagen igen. Tänk om man hade massor av pengar så skulle man kunna vara ute och resa stor del av tiden. Jag skulle vilja ägna så mycket mera tid åt att besöka olika platser i världen. Men det är så dyrt. Det går inte att göra det mer än en eller två gånger per år. Sedan vill jag vara hemma också. Jag skulle inte vilja resa jämt. Det är ändå som så att det är tröttande också. Inte bara det att man reser och sover i olika sängar utan alla intrycken får en också trött.
Det är så många ställen man skulle vilja se. Och det är hur svårt som helst att bestämma sig vart man skall åka när man väl har råd och tid att åka någonstans. Det är inte heller alltid så att man vill åka till nya platser. Ett ställe man varit på kanske man bara hunnit börja nosa på. Vilket gör att man är väldigt sugen på att få åka tillbaka och få nosa lite till. Samtidigt som det finns massor av ställen som man ännu inte varit på och som man OCKSÅ vill se. Det är inte lätt det där.
Samtidigt är det ju ett kärt besvär. Vi har råd att resa och vi har möjlighet till det. Något som inte är alla förunnat. Men ändå så vill jag MER. Och inte bara utomlands. Det är jättekul att åka till olika delar av Sverige också. Eller bara LITE utomlands, dvs till någon av våra nordiska grannar. Köpenhamn, Oslo, Åbo, Helsingfors. Och så skulle jag vilja åka jättelångt någon gång. Till USA, Australien, vissa delar av Asien. Jag har varit i Singapore en gång, med jobbet, det är det längsta jag åkt. Och även om statsskick m.m. var väldigt fascinerande var staden ganska tråkig. Jag var där med jobbet så fick väldigt mycket information om landet och hur det fungerade och gjorde många väldigt intressanta studiebesök. Sådant som man aldrig får se som turist. Så även om jag tyckte Singapore var ett ganska trist ställe var resan intressant. Men jag skulle inte vilja åka dit igen. Det räckte. Hm – kanske det blir ett inlägg om Singapore någon gång, vi får se.Är det någon som har ett antal miljoner kronor att skänka bort så tar jag alltså gärna emot lite. Det är helt OK att få allt i form av presentkort på resebyråer.
Och när jag satt där med min nya manick så kom sambon med min försenade födelsedagspresent. Och gissa vad jag fick då?? En mp3-spelare!! Han är ju bara inte klok!!
Himlen var så blå när vi kom upp i morse. Så blå som himlen bara kan vara på höstkanten. När vi satt där i soffan och käkade frukost (ja vi är så depraverade att frukosten intas i soffan) så kände jag att den där blå himlen ropade. Och sambon var inte svårövertalad. Så vi tog bilen och åkte ut på landet. Gick en mil eller så på lite olika skogs- och grusvägar. Och det var så vackert! Det är fint på något sätt med att saker och ting vissnar. Det här lite slitna, lite trasiga. Och så den blå, blå himlen. Och när man ser över sjön så ser man i luften att det är hösthimmel och inte sommarhimmel som finns där. Trots att himlen är knallblå och solen skiner som jag vet inte vad så är det ändå en höstbild man ser. Och det är vackert. Varje promenad eller stund ute i det här vädret är mumma för själen och man mår gott riktigt länge efteråt.