“Det är jobbigt att leva.”
“Jämfört med vadå?”
Bra fråga egentligen. Jag tror att vi egentligen inte är intresserade av alternativet, trots att vi inte alltid är nöjda. Just nu känner jag det som att det är lite jobbigt att leva. Det är så mycket saker som händer och som skall göras att jag inte riktigt hinner med att bry mig om mig själv. Och när jag inte bryr mig om själv, hur bra är jag då på att bry mig om andra? Jag inbillar mig att jag klarar av det ändå, men jag vet inte.
Det är viktigt det där att ha lite tid även till sig själv ibland. Man behöver det. Den behöver inte alltid användas till så viktiga saker, ibland kan tiden för en själv helt enkelt tillbringas i soffan, men den kan vara viktig ändå. Och den kan ge mycket. Det är inte heller som så att man alltid måste vara ensam när man bryr sig om sig själv. Utan det viktiga är att man kan ägna tankarna åt sig själv. Att man kan fundera på vad som är bra och vad som är dåligt. Att glädja sig över det som är bra och försöka fundera ut hur man skall fixa till det där som är dåligt. Eller att acceptera det. Vissa saker i ens liv som kanske inte är som man skulle vilja kan man faktiskt inte göra något åt. Då behöver man arbeta på att godta det. Det är så fullkomligt onödigt att ägna tid och kraft åt saker som man inte kan ändra. Så mycket tid och kraft har man inte. Bättre att alltså ha lite tid för sig själv ibland och reda ut de där sakerna. Och så välja ut en som jag kan göra något åt. Och göra det!
Helg och vi har vår vana trogen varit ute i skogen. Och det var härligt väder igen. Mamma var med och vi åkte till en skog där det finns en del bra skogsvägar så att hon kunde ta sig runt med Rolls Roycen (=rullatorn). Och hon hittade minsann en hel del kantareller. För våran del hittade vi också några kantareller samt en del trattkantareller. Där var inte så mycket svamp – har varit för varmt och för torrt, men vi fick till middagen. Små kantarellmackor till förrätt och sedan huvudrätten bli potatisgratäng med trattkantareller.
