Nu ska vi bli Combo.

Nu skall som rubriken säger, sambon och jag bli Combos. Vad i hundan är det? Det är ett erbjudande från Comhem som säger att om man har bredband, digital-tv och telefon hos dem får man det billigaste abonemanget gratis. Och eftersom vi har både bredband och digital-tv redan så är det ganska lätt att tacka ja till mer eller mindre gratis telefoni.

 

Vi ringer väldigt lite så våra telefonräkningar består mest av abonemangsavgift när telefonräkningen kommer, men eftersom den är på ett antal kronor och nummerupplysningen på ett annat antal kronor så blir det pengar av det. Om allting fungerar som Comhem lovar så kommer det bara att vara själva ringandet som kostar numera. Spännande. Under en period, innan vi "nixade" oss så brukade det ringa olika telefonbolag till oss och erbjuda sina tjänster. Innan de började gå in på sina låga samtalskostnader brukade samtalet bli så här:

Jag: "Har ni lägre abonemangsavgifter?"

Försäljaren: "Nej, men vi har….."

Jag: "Återkom när ni har det!"

 

Om man ringer väldigt lite, som vi gör, är det inte mycket lönt att ta sig besväret med att byta telefonleverantör bara för att samtalskostnaden är lite lägre. Men nu kan det således löna sig. Vi får se.

 

I helgen blir det Skånebesök. Hade tänkt eventuellt ta oss till Sofiero och titta på trädgården imorgon, men det får väl bli lite beroende på väderleken. Det skall ju bli tråkigt väder i helgen såvitt jag förstår. Men är det bara inte hällregn så kan man ju alltid ge sig av. Vi får väl se vad som händer.

Att vara mätt

Det är lustigt det där med att vara mätt. Att vara lagom mätt är en skön känsla som liksom känns i hela kroppen. Att ha ätit för mycket gör en stinn och även om man är mätt så känns det INTE skönt ett dugg.

 

Normalt sett brukar vi gå hem och äta på lunchen. Det brukar bli något ganska lätt. Igår var det så himla fint väder så vi tog en promenad på lunchen och gick till en fiskrestaurang som har uteservering. Där tog jag smörfisk med kokt potatis. Och fick in en JÄTTESTOR bit fisk. Men fisk är nyttigt och jag tänkte att "fisk det blir man inte så däst av" och tryckte in hela den där biten fisk. Sedan gick hela eftermiddagen i en dimma. Jag var så mätt att jag gick rakt in i matkoma. Dvs kroppen fick så mycket att jobba med att blodsockret gick rakt ner i tårna på skorna. Och där var det hela eftermiddagen och hela kvällen. Trots att vi var och storhandlade (dvs ägnade oss åt LITE fysiskt ansträngande arbete) så var jag inte hungrig på kvällen heller. Åt lite fil och musli innan vi stack till affären, men fixade inte att äta något efteråt. Så sambon fick äta själv.

 

Varför lär man sig inte att äta lagom mycket!!! Eller att vänta lite under tiden som man äter så att man känner att NU är jag minsann mätt, lika bra att sluta.

 

Dagens varningstext är således: Se upp för matkoma!!

Jag älskar grönsaker!

Grönsakstallrik Det låter knäppt men jag gör faktiskt det. Älskar grönsaker alltså. Och frukt! Det är ganska farligt att släppa lös mig i en affär med riktigt fin grönsaksavdelning. Kan bara inte låta bli.

Måste ha den där röda fina stora paprikan som är bara så vacker. För att inte tala om de där jättelika purjolökarna. Visst måste man ha en sån!

Och nu kommer färsk lök! Köper hem ett knippe nästan varje gång jag ser ett. Trots att vi har två hemma redan. De är ju så fina! Och jag VET ju att de är så goda. Och idag! Hur fina rabarber som helst. Så jag var ju tvungen att köpa ett rejält knippe. För att frysa in. Och sen kommer de förmodligen att ligga i frysen till nästa sommar eftersom vi nästan aldrig äter efterrätter eller kakor. Men jag bara MÅSTE när de är så fina.

Aubergine! En stor lila blank aubergine. Vem kan motstå det?!?!

Eller superfin squash?

Knallröda tomater som är hur dekorativa som helst. Vill ha! Eller cocktailtomater! Eller små gula tomater. Gula tomater! Det måste jag ju bara ha! Och ett gäng citroner. Älskar citroner hur mycket som helst. Är det inte den vackraste frukt som finns? Och så användbar.

Om man nu inte tänker på små, kärnfria vindruvor förstås. De är ju också väldigt vackra. Och goda!

Eller en knallgrön vattenmelon. Som är så härligt röda när man skär upp dem. Och som ofta är så stora att bara en bråkdel hinner gå åt innan den blir för gammal. Bara för att jag vill ha den där jättestora melonen som är så fin.

Och färska morötter! Och snart kommer det rödbetor! För att inte prata om färskpotatis!!

Vi är två personer i vårt hushåll. Ibland handlar jag hem så mycket grönsaker att det inte finns en chans för oss att äta upp dem. Men jag har så svårt att låta bli när det finns så många fina!!

Chilifrukter! Glömde chilifrukter!! De är ju supervackra. Hur dekorativa som helst.

Precis som ingefära. En stor knölig ingefära, de är ju som ett konstverk i sig. På samma sätt som vitlökar, också så vackra i formen.

Och örtkryddorna som finns nu. De måste jag ju också ha så klart.

 Örter 0506Därför ser det ut så här i köksfönstret. Och värre kommer det att bli! Jag lovar. Men de är fina att ha. Att göra marinader på. Att smaksätta såserna med, eller grytorna. Att lägga färsk timjan på den ugnsstekta potatisen. Eller rosmarin på kycklingen. Eller göra kålsallad med mynta.

Sitter ju nästan och blir hungrig här.

Sitter här och försöker febrilt avsluta ämnet på något vettigt sätt. Att liksom kunna runda av det här med grönsaker. Problemet är att jag hela tiden kommer på nya godsaker!!

Färsk vitkål, ruccolasallad, cantaloupemeloner, sura goda höstäpplen, augustipäron, victoriaplommon, blåbär, kantareller, kålrötter, jordärtskocka, rotselleri, fänkål med små späda skott…

Star Wars – Episode III

Star Wars III  

Star Wars: Episode III – Revenge of the Sith

Så nu har man sett den sista Star Warsfilmen. Den där Anakin Skywalker omvänds till Darth Vader och där Luke och Leia föds.

Den här filmen bjuder på väldigt häftiga miljöer och häftiga laserstrider. Den har fått väldigt bra betyg i princip överallt. Själv är jag inte lika nöjd. Det känns tycker jag att man fått anstränga sig för att få ihop handlingen till episod 4-6. Och jag tycker det går alldeles för lätt att omvända Anakin till Darth Vader. Men det ÄR häftiga miljöer och de HAR verkligen tänkt. De ser till att blivande Kejsaren verkligen får rätt utseende och de har sett till att Obi Wan Kenobi har brittisk accent (vilket han har i episod 4-6) m.m. Så betyget blir ändå ganska bra.

Sedan har vi passat på att titta på alla filmerna i en följd nu. Tittade på ettan och tvåan innan vi gick och såg trean och därefter har vi tittat på fyran till sexan. Sammanfattningen av hela serien är nog att de äldre filmerna är fortfarande bäst. De nyare filmerna har klart häftigare effekter, men de står sig inte lika bra handlingsmässigt. Men visst har det blivit en häftig serie av det. Men nu går det väl ändå inte att mjölka mer pengar ur det här??

Och jag tror INTE på att de här nyare filmerna fanns med i planeringen från början. Något som jag läst någonstans. I så fall borde de varit MYCKET bättre. Och när man ser på äldre intervjuer med George Lucas pratar han inte ett dugg om några fler filmer. Utan episod ett (som numera är episod fyra) kallar han den första filmen.

Men visst har man ändå längtat efter de här sista filmerna 🙂

Tolken

Tolken

 

 

THE INTERPRETER / TOLKEN

Huvudpersoner är Nicole Kidman och Sean Penn. En ganska sliten Sean Penn förresten.

Sylvia som har sitt ursprung i Afrika, är tolk i FN-skrapan. En kväll får hon höra ett samtal som hon inte borde hört. Det handlar om ett mord som skall begås.

Hon tänker först inte göra något åt det, men när hon märker att hon är förföljd så går hon till FBI och berättar vad hon hört. FBI känner sig lite tveksamma. Sylvia har en ganska brokig bakgrund och är inte så oskyldig som hon ser ut. Men någon förföljer henne. Vem är det? Och vad har hänt hennes bror i Afrika?

Jag tyckte att detta var en långsam film. Började fundera på om jag kanska är lite filmskadad, måste ha action hela tiden, men konstaterade att The Clearing som jag nyligen såg var där inte mycket action i, men den gillade jag. Hänger nog mer på hur dialogen byggs upp. I denna filmen var det för långsamt. Lite som sambon sa när vi gick ut ur biografen: "Jag vet inte om jag fattade riktigt vad den här filmen egentligen handlade om."