Vardag igen


För bara några veckor sedan så var det så här det var. Nu är allting i vardagen igen. Tänk om man hade massor av pengar så skulle man kunna vara ute och resa stor del av tiden. Jag skulle vilja ägna så mycket mera tid åt att besöka olika platser i världen. Men det är så dyrt. Det går inte att göra det mer än en eller två gånger per år. Sedan vill jag vara hemma också. Jag skulle inte vilja resa jämt. Det är ändå som så att det är tröttande också. Inte bara det att man reser och sover i olika sängar utan alla intrycken får en också trött.

Det är så många ställen man skulle vilja se. Och det är hur svårt som helst att bestämma sig vart man skall åka när man väl har råd och tid att åka någonstans. Det är inte heller alltid så att man vill åka till nya platser. Ett ställe man varit på kanske man bara hunnit börja nosa på. Vilket gör att man är väldigt sugen på att få åka tillbaka och få nosa lite till. Samtidigt som det finns massor av ställen som man ännu inte varit på och som man OCKSÅ vill se. Det är inte lätt det där.
Samtidigt är det ju ett kärt besvär. Vi har råd att resa och vi har möjlighet till det. Något som inte är alla förunnat. Men ändå så vill jag MER. Och inte bara utomlands. Det är jättekul att åka till olika delar av Sverige också. Eller bara LITE utomlands, dvs till någon av våra nordiska grannar. Köpenhamn, Oslo, Åbo, Helsingfors. Och så skulle jag vilja åka jättelångt någon gång. Till USA, Australien, vissa delar av Asien. Jag har varit i Singapore en gång, med jobbet, det är det längsta jag åkt. Och även om statsskick m.m. var väldigt fascinerande var staden ganska tråkig. Jag var där med jobbet så fick väldigt mycket information om landet och hur det fungerade och gjorde många väldigt intressanta studiebesök. Sådant som man aldrig får se som turist. Så även om jag tyckte Singapore var ett ganska trist ställe var resan intressant. Men jag skulle inte vilja åka dit igen. Det räckte. Hm – kanske det blir ett inlägg om Singapore någon gång, vi får se.Är det någon som har ett antal miljoner kronor att skänka bort så tar jag alltså gärna emot lite. Det är helt OK att få allt i form av presentkort på resebyråer.

Jag blev blodgivare istället för blodtappare

Jag fick gå till provcentralen och tappas på blod. Eftersom jag är en före detta blodgivare började jag fundera på om jag inte kunde tappas på blodcentralen istället eftersom det blod de tar på provcentralen kastas. Känns lite onödigt. Jag har dessutom en väldigt poppis blodgrupp 0 Rh-. Så jag travade in på blodcentralen och frågade. Fick även prata lite med en läkare som satt där och de kom fram till att det var helt OK. Problemet var att kalla mig. Deras datorsystem är bara inställt på blodgivare, med intervall på tre-fyra månader. Inte på två månader som gäller för mig. Så i nuläget skall jag själv hålla koll. Ny provtagning i november.

För min systers del så gick hennes Hb-värde ner till 109 i somras. Då gjorde de uppehåll i tappningarna. Bör tyda på att järnet håller på att sjunka. Nu är hon uppe i 149 igen. Skall bli intressant att se efter nästa provtagning om järnet verkligen börjat sjunka. Enligt vad de sagt till henne så börjar det inte sjunka förrän Hb-värdet gör det.

Snacka om manickdag!!!

Alltså igår var det nästan för mycket till och med för manickgalna Asta. Först fick jag den där nya mobiltelefonen på jobbet. Kunde konstatera att det går att lägga in adresser i den. Kunde också konstatera att den är ganska ful och plastig. Men OK jag kan väl gå med på att man på jobbet kanske inte MÅSTE köpa telefoner som jag tycker är snygga, men det hade ändå varit trevligt om de gjort det. Drömma får väl en flicka göra.I alla fall kunde jag konstatera en sak som jag inte funderat på tidigare, men som var ett plus. Jag kan lägga in egen ringsignal! Så jag kunde återigen ha introt till Smoke on the Water som ringsignal!! Något som jag saknat sedan min första telefon, då jag emellertid fick lägga in signalen med hjälp av knapparna. Liksom ”komponera”. Nu laddar man bara över en mp3-fil och vips har man en signal. Bara och bara förresten. Först fick jag se till att Bluetoothen på datorn funkade, vilket inte var så där nedrans geschwint, och sedan fick jag ”klippa” mp3-filen rätt, vilket inte heller var så där nedrans gescwint. Men SEN! Sen har jag en signal som kommer att få folk att hoppa till. Sambon sa något om att den var ”kanske inte så där snäll i början”. Men den vill jag ha, just nu i alla fall.

Och när jag satt där med min nya manick så kom sambon med min försenade födelsedagspresent. Och gissa vad jag fick då?? En mp3-spelare!! Han är ju bara inte klok!!

En Sony NW-HD5, precis en sådan som jag hade tänkt köpa. Jag har vägrat Ipod för det har ALLA och jag vill aldrig ha sånt som ALLA har (jag vet att det är tramsigt men jag tillåter mig själv att vara tramsig då och då, jag tror att det är bra för själen). Och den är mycket finare än den ser ut här på bilden, men jag orkade inte hålla på att försöka få till en snygg bild.

På den här lilla kan jag få in ALL vår musik plus hur många talböcker jag vill!! Nu skall jag bara uppfinna något bra sätt att ha den på när jag springer. Något sätt som inte innebär att jag svettas ner den och kortsluter den.

Jippi! Och i kväll blir det till att flytta in låtar och böcker etc på den. Fick den så sent igår att det som hanns med var att ladda batteriet.

Nu har jag så mycket manicker att det inte är klokt!!

 

Ingen sinnesbild idag Suzzie! Men ett glatt sinne, om än fortfarande rejält förkylt. Atjooo!

Visset

Ja, idag känns det lite visset. Igår så kände jag att jag började få munsår så jag sa till sambon att jag förmodligen hade c-vitaminbrist. ”Ja, eller så håller du på att bli förkyld” säger han. Och han hade rätt. Under dagens lopp igår blev det allt tjockare och tjockare i halsen.

När jag gick upp idag så kändes det inget vidare men jag gick till jobbet i alla fall. Men var så trött så det var inte klokt. När jag gick hem på lunchen tog jag tempen och hade närmare 38 graders feber. Så jag stannade hemma. Hoppas bara att jag är bättre till imorgon. Men just nu känns det inte alls bra. Bara känner mig
vissen.

Höstpromenad

Himlen var så blå när vi kom upp i morse. Så blå som himlen bara kan vara på höstkanten. När vi satt där i soffan och käkade frukost (ja vi är så depraverade att frukosten intas i soffan) så kände jag att den där blå himlen ropade. Och sambon var inte svårövertalad.  Så vi tog bilen och åkte ut på landet. Gick en mil eller så på lite olika skogs- och grusvägar. Och det var så vackert! Det är fint på något sätt med att saker och ting vissnar. Det här lite slitna, lite trasiga. Och så den blå, blå himlen. Och när man ser över sjön så ser man i luften att det är hösthimmel och inte sommarhimmel som finns där. Trots att himlen är knallblå och solen skiner som jag vet inte vad så är det ändå en höstbild man ser. Och det är vackert. Varje promenad eller stund ute i det här vädret är mumma för själen och man mår gott riktigt länge efteråt.