Sojabönan – är det en hållbar ersättning för kött?

OK, så vi äter väldigt lite kött nu för tiden. Är nog på väg att i princip inte äta kött alls. Fisk äter vi och även ägg och mjölkprodukter. Men bara för att vi inte äter kött så innebär det inte att vi inte tycker om kött. Jag älskar kött. Men det känns mer och mer oetiskt att äta kött. Och än mer med alla rapporter som finns om hur djur hanteras bara för att vi ska få äta kött. Helst på extrapris dessutom.

För att kunna få vissa rätter så köttlika som möjligt så köper vi en del sojaprodukter. Som t.ex. Quorn och Oumph. Sedan läste jag en artikel av någon, strunt samma vem, som skrev att det inte är hållbart att äta sojabönor. Att odling av sojabönor förstör vår miljö. Huva tänkte jag, och ville kolla upp saken lite för att känna hur samvetet borde agera där.

Jag läser hos WWF.
Soja är en av världens största och viktigaste grödor för produktion av vegetabiliskt protein och olja. Den har odlats i tusentals år i Asien och ger mer protein per hektar än andra stora grödor. De senaste femtio åren har den globala produktionen av soja tiofaldigats.

Aj, aj, aj tänker jag. Det låter inte så bra. Beror detta då på att det ska skapas alternativ mat till vegetarianer? Att världens regnskogar skövlas för odling av sojabönor till veganer?

Nej, tvärtom visar det sig när jag läser vidare.
Huvuddelen av den soja som produceras används till djurfoder vid produktion av kött, mjölk och ägg samt vid odling av fisk. Den ökande konsumtionen av kött är den enskilt viktigaste orsaken till den snabba expansionen av odlingen.

Det är alltså köttproduktionen som är orsak till denna expansion. En expansion som dessutom tydligen förväntas öka. EU är den största importören, men även Kina, som även förväntas öka sin import med 60 % de kommande tio åren. Även om vi två nu undviker att äta kött så är det som så att konsumtionen av kött i stort ökar. Över hela världen. Och för det behövs det mera soja. Jag läser att i Sydamerika har detta behov lett till expropriation av mark, men tydligen även till tvångs- och slavarbete. Inte bra alltså.

Men hur ska jag då tänka när jag äter sojaprodukter? För min del tänker jag som så här. Att om alla åt sojaprodukter istället för kött så skulle vi fortfarande behöva mycket sojabönor, men bara en bråkdel av vad som behövs för att föda upp djur att äta. Alltså anser jag att genom att äta sojaprodukter istället för kött så är jag en del i kampen för att minska sojaproduktionen. Alltså så känner jag mig inte skyldig när jag köper min sojamat. Något som även står i slutet av WWF’s artikel.
Alla konsumenter kan bidra genom att minska sin köttkonsumtion och att oftare välja vegetariskt – både hemma och när vi äter ute. Att sluta kasta mat är också en viktig insats.

Att dessutom ställa krav på en mer ansvarsfull produktion av de bönor som köps verkar ganska naturligt. Till exempel finns det idag en certifiering – RTRS – Round Table on Responsible Soy – RTRS som företag och offentlig sektor som köper mycket soja bör efterfråga.

Men som sagt, även som enskild konsument kan du alltså göra skillnad. Genom att helt enkelt äta mindre kött..

Läs gärna information hos WWF

Jag testar: Sojakorv från Hälsans kök

För ett tag sedan testade jag Vegokorv från Anamma. Den var så äcklig så jag kunde inte äta upp den. Men skam den som ger sig, jag kan ju inte ge upp efter en enda sorts korv. Så den här gången köpte jag Sojakorv från Hälsans kök.

För att få rätt känsla så stekte jag den och åt den med sötstark senap och ketchup eftersom det är så jag gillar att äta korv. Den här gången var jag inställd på att den inte skulle vara speciellt god. Men jag hade fel! Den här korven var jättegod! Smakade nästan precis som en korv med kött i. OK kanske inte som en korv med 90% kött i, men som en grillkorv eller motsvarande.

Nu vet jag väl inte hur miljövänligt det är med sojaproduktionen, men jag tror ändå att i förhållande till köttproduktion så är den bättre. Som jag brukar säga så gäller det att välja sina strider.

Sojakorv från Hälsans kök – helt klar rekommendation.

Let’s dance

Jag har aldrig varit någon följare av Let’s dance. Är helt enkelt inte speciellt intresserad av den sortens program. Ibland kan det dock hända saker som gör att även jag måste titta. En anledning kan vara att Magnus Samuelsson är med. Ja, det är sant, jag är väldigt förtjust i att titta på Världens starkaste man. Nu verkar de aldrig visa de programmen på TV, men förut gjorde de det och jag följde alltid de tävlingarna. Och så klart var Magnus Samuelsson idolen där. Inte bara var han stark utan han verkade dessutom vara en hyvens kille, med en riktigt hyvens fru, som även hon var superstark. Så när Magnus skulle vara med i Let’s dance så var jag tvungen att följa med. Jag ska vara ärlig och säga att jag trodde inte att jag skulle behöva titta på så många program (sorry Magnus – men det är sant), men tji fick jag. Alla avsnitten fick jag titta på och i det sista avsnittet så röstade jag till och med. Och han vann! Helt fantastiskt! Han var dessutom en värdig vinnare, hur duktig som helst.

Nu är det dags igen. Den här gången råkade jag se att Stina Wollter skulle vara med. Stina som ”spontandansar” på Instagram, och som är en multikonstnär får man väl säga. Henne måste jag så klart följa.

Och efter att ha sett första avsnittet så verkar det finnas en risk för att jag måste se ganska många avsnitt igen. Vi får väl se hur det går ikväll.

Heja Stina!!!

Det finns tydligen många senor

Japp, många senor har vi. Och alla kan tydligen gå sönder. Jag har precis börjat komma över hälsporren i min vänsterfot. Vad händer då? Jo, jag börjar få ont i min högra fot. Inte under foten utan på sidan. Något som börjar göra mer och mer ont. Det är svullet också. Nere i kanten på utsidan av foten och ytterligare en svullnad en liten bit upp på foten.  Kände mig tvungen att gå och kolla och beställde tid hos en ortoped. Där fick jag veta att det här är lite på samma sätt som hälsporren. Ett sår i en sena. Som kan bero på överansträngning (vilket inte känns så aktuellt nu, med tanke på att jag inte gått mycket alls eftersom jag haft en hälsporre) eller på en skada. Möjligen kan det vara en skada, den högra foten är lite ”sladdrig” sedan jag förstört ett ledband i den och det är inte helt ovanligt att den vill vika sig åt höger. Tydligen en sak som kan leda till just en sådant här tillstånd. 

Det här utsidan på en fot. Mitt problem är en sena som sitter UNGEFÄR enligt min ritning. Det röda är senan. Den mörkare färgen ska föreställa var senan sitter fast. På de mörka ställena är de ställen där det svullnar upp på min fot. Och det här gör alltså ondare än hälsporren! Men kommer att ta lika lång tid att läka. Och det är som med hälsporren. Inte gå för mycket, men också lite värre, här gäller det att känna efter ännu mera. När det gör ont – vilket jag inte riktigt vet förrän efteråt – så har jag gått för mycket. Det här behövde jag inte. Jag som räknat med att äntligen börja få gå till sommaren igen. Vi har till och med pratat om en vandringssemester till sommaren. Funderade på att hyra en stuga i norra delarna av Sverige och så ta med oss hundarna. Känns ganska avlägset just nu. Den här skadan gör verkligen ont. Har jag gått för mycket – och då pratar vi alltså INTE mycket gående – så värker det i foten efteråt. Länge. Min otur med krämpor verkar fortsätta! Men jag ska förbaske mig ta mig igenom den här skadan också. Hoppas bara inte det är som läkaren sa – att det kan vara ett medfött genetiskt fel – att jag helt enkelt har senor som lätt blir skadade. Tycker att hemokromatosen som genfel räcker!

Att borsta tänderna

Vi borstar tänderna på våra hundar så gott som varje dag. Och trots att vi faktiskt gör det varje dag så är det lite av en kamp varje gång. Eller kamp är väl att ta i, men roligt är det inte. Framförallt tycker Iggy inte att det är roligt. De står ut med det för att få en bit knäckebröd med lite leverpastej när de är klara. Det vill ingen av dem missa. Så när jag såg den här filmen kunde jag inte låta bli att tänka på våra hundar. Så här duktiga är de INTE när det gäller tandborstning.