Jippi- nu har vi redan planerat och fixat nästa semestertripp! Vi har bestämt oss för att åka till Rom i slutet av november. Har fått jättebra priser via Ryanair (även om jag starkt ogillar deras sätt att lägga till saker på priset hela tiden - och därför nästan knappt hade lust att boka, inte pga priset utan på grund av sättet) och sedan bokat en privat lägenhet. Om allting hoppas får vi resa plus boende i en vecka för två personer för 4.700 kr. Visserligen i lågsäsong, men ändå! 2.350 kr per person, det känns billigt. Sedan går det såklart en del pengar när man är där, men hur mycket det blir bestämmer man ju helt
själv.

Känns hur kul som helst, ingen av oss har varit i Rom förut, men båda har varit intresserade. All kulturhistoria och så all god mat! Hur spännande som helst.

Men återigen. Jag ogillar skarpt Ryanair's sätt. Jag gör en sökning och får ett pris. När man skall börja betala så får man först veta att det kostar extra att ta med sig bagage. Och i nästa steg får man veta att det kostar extra att betala med kort. Även om det är enda sättet att betala sin biljett. Som sagt, våra flygbiljetter blir jättebilliga ändå, men sånt här beteende gör mig skitsur. Hade inte sambon lugnat ner mig hade jag hellre valt ett dyrare bolag, eller struntat i hela resan, bara för att jag blir så upprörd av sånt här. Hade de från början skrivit att "Om ni tar med er varsitt bagage så kostar resan, med expeditionsavgift XX kr" så hade det varit helt OK för slutpriset är lågt, men jag AVSKYR när man lägger på sak efter sak efter sak. Även om jag känner mig skitnöjd så retar jag mig faktiskt fortfarande och är INTE säker på att jag är nöjd med att ha bokat resa via Ryanair.

Andra veckan i Österrike så bodde vi i en liten ort som heter Nauders och som ligger väldigt nära Schweiz och Italien. En av dagarna tog vi oss därför en liten tripp till Merano i Italien. Strax efter gränsen så åkte vi förbi en sjö och jag tyckte jag såg ett torn i vattnet där. Sa till sambon att vi måste kolla när vi åker tillbaka. Sagt och gjort. Vi tillbringade dagen i Merano. Käkade god mat, var och köpte vin och trängdes med folk på shoppinggatan. Köpte lite italienska delikatesser bland annat. Sedan när vi åkte tillbaka så höll vi ögonen öppna och jo, där var tornet. Där fanns också en stor parkeringsplats så vi stannade till där. På platsen fanns också en förklaring till det mystiska tornet i vattnet.

Sjön, eller dammen som det är numera, heter Reschensee, eller Lago di Resia. Från början var Reschensee en liten sjö omgiven av ett antal små samhällen. Området blev förresten Italiensk efter första världskriget och ligger i ett område som fortfarande heter Sydtyrolen. I slutet av 30-talet så bestämde fascisterna i Italien att Reschensee behövde bli större. Någonting med elektricitet och så. Detta innebar att ett stort område skulle läggas under vatten. På detta område låg ett antal mindre samhällen. Ett av dessa samhällen var Alt-Graun. Det här skapandet av dammen Reschensee tog lång tid att förbereda och genomfördes inte i sin helhet förrän i början av 50-talet. Men då var de här samhällena helt täckta av vatten. Utom kyrktornet i Alt-Graun. Kyrktornet som fortfarande sticker upp ur vattnet. Och som blivit en väldigt känd sevärdhet i Sydtyrolen. Något som vi förstod när vi stannade på parkeringsplatsen där. Och visst är det lite udda?
 

Jag är en sådan person som inte ofta impulshandlar. Framförallt när det skall inhandlas manicker. Jag tänker ofta väldigt länge innan jag bestämmer mig. Det skall funderas på fördelar och nackdelar och på om "behöver jag verkligen en sådan?" eller "kommer jag att använda den?" och "är den verkligen värd så mycket pengar?" etc. etc. Och så brukar jag sitta på nätet och läsa för att hitta bästa manicken. Tester, omdömen, saker som folk skrivit på sina hemsidor. Efter många och men så brukar jag dock besluta mig till sist. Antingen blir det något eller så blir det INTE något. Den manick som snurrat i huvudet nu ett tag är en hushållsassistent. Jag gillar att baka matbröd och gör det ganska ofta. När vi köpte vår matberedare för ett par år sedan köpte vi just den för att den verkade klara av att baka lite matbröd också. Och det gör den, men bara små degar och den knådar inte ihop degen så där suveränt bra. Men jag har använt den mycket. Brödbakandet har emellertid fortsatt och suget efter en assistent har ökat. När jag sedan köpte min braiga brödbok så blev jag rejält sugen och till sist bestämde jag mig. Detta hände innan vi åkte iväg på semester och jag skulle vänta tills vi kom hem. Vilket vi gjorde i lördags. Så igår skulle det inhandlas manicker. Visserligen tar det tid för mig att bestämma mig, men när jag väl bestämt mig skall det ske NU! Alltså var jag på gång tills affären öppnade igår. Jag travar in, pekar på manicken och säger "en sån skall jag ha!" och känner mig löjligt lycklig. Killen går ut på lagret, sedan kom han tillbaka och sa "de är slut". "Humpf!" tänkte jag, men sa högt "När får ni in nya då?". "På torsdag" säger killen och jag går. Kollar runt i andra affärer, men den är slut överallt! HUR typiskt är det? Jag vill ju ha den NU!
På ett ställe sa de dock att de skulle få hem nya idag så idag var vi där. Och de hade fått in nya! Och jag fick alltså min maskin! Lycka!

Med en gång har den dessutom testats. Man måste ju se att den fungerar!
Dessvärre blev just de här bullarna lite misslyckade (fula, men ändå goda), men det berodde nog mer på bagaren än på själva maskinen.

Gissa om det kommer att bakas här nu!

Tillbaka igen efter två härliga veckor i Österrike. Sju vandringar på elva möjliga dagar. Träningsvärk, frisk luft, höjdmeter upp och ner ocoh fantastiska vyer. Fast jag önskar att jag vore en bättre fotograf! Jag har en digitalkamera men kan definitivt inte alla finesserna. Och jag skulle nog egentligen vilja ha en bättre kamera. Jag får väl ta och fundera  och undersöka lite och se om det kan vara värt att investera i en. Sedan digitalkameran kom har jag återigen tyckt att det är roligt att fotografera.

Många av de bilder jag tagit i år har blivit väldigt ljusa. Inte så konstigt eftersom vi hade strålande solsken i princip hela tiden. Väldigt stark sol. En vandringsdag hade vi regn - alla andra dagar hade vi sol. Snacka om att ha tur med vädret!

Återkommer med mera om det hela så småningom.

Imorgon börjar sista semesterveckan. Den skall nog inledas med ett besök i blåbärsskogen. Efter att jag har varit och köpt mig en hushållsassistent. Har äntligen bestämt mig och imorgon skall inköpet bli av. Förhoppningsvis i alla fall.

SEMESTER!!!

Hepp – vi kunde så klart inte hålla oss. Vi har bokat upp hela semesterns boende. Vi var inte riktigt tillräckligt modiga i alla fall. Andra veckan bor vi i en ort som ligger väldigt nära både italienska och schweiziska gränsen. Vissa av vandringarna lär i vart fall gå in i Schweiz. Och så sa vi att vi kunde ta oss en tur till norra Italien. Bara för att kolla läget. Det lär väl i och för sig vara nästan Österrike det också, men intressant och se vad det är för skillnad. De delarna av Italien kallar sig verkligen Sydtyrolen och flera av städernas hemsidor är på tyska. Så kanske det inte är någon större skillnad överhuvudtaget – vi får se. I vart fall så kan det vara en ort som kan vara intressant att bo i ett annat år. Bara av den orsaken kan det vara värt att kika på.

Förut har jag alltid tyckt att det är skönast att bo på hotell och få allting fixat. Nu har jag börjat tycka att jag gillar det där med lägenhet. Det är så skönt de kvällar man faktiskt inte känner för att gå ut utan vill vara inne. Då kan man fixa käk själv. Och med lokala råvaror. Något som alltid är roligt, framförallt för en sådan matfixerad person som jag. Och det blir så mycket billigare – i vart fall i Österrike där lägenheterna är väldigt billiga på sommaren. OK – det finns dyrare också, men det är inte svårt att hitta väldigt prisvärt boende i Österrike på sommaren. Hotellen är inte alls lika billiga. Vet faktiskt inte varför de inte hugger i och förbilligar på sommaren de också.

Något som oroar mig lite grand är att vi inte alls har kört några långvandringar hemma i år innan vi åker. Men å andra sidan så tror jag inte att vi hade det förra året heller, men det gick bra ändå. Man bygger ganska snabbt upp den där styrkan och orken. Snabbare än man tror. Det gäller väl att se till att inte ta de brantaste och längsta turerna första dagen utan att låta dessa vänta någon dag.

En dag kvar att jobba!

Är det någon mer än jag som brukar titta på den "Elake kocken" som de sänder nu på SVT? Programidén är att välrenommerade kocken Gordon Ramsay åker ut till usel restaurang, hittar usla kockar och usla hovmästare, svär och domderar, men hjälper dem på fötter igen. Det var väldigt kortfattat, men ungefär så i alla fall. Låter inte så märkvärdigt, men är jätteroligt! En dokusåpa som jag kan säga att jag gillar. Och han lyckas uppenbarligen inte alltid. I förra programmet jag såg lyckades det t.ex. inte. Men igår var det ett härligt program. Och det härliga bestod i ägaren till restaurangen. Momma Charita som har en restaurang i Brighton där hon säljer sydstatsmat.
Och igår kände jag faktiskt att det inte ÄR samma koncept i varenda program utan att det verkligen anpassas till de restauranger dit han åker. Han HAR nog huvudet på skaft den där Ramsay. Åtminstone känns det så. Igår sa han knappt ett ont ord om maten de gjorde, vilket han alltid gjort förut. Igår tyckte han till och med att den var god! Och jag måste erkänna att jag blev själv väldigt sugen på att åka till Brighton och gå på Momma Charitas restaurang.
Kolla in programmet om du missat det! Har du lite sjuk humor, som jag, kan du få ut en trevlig stund av det hela.