Jag vet att det är en del som ramlar in på min sida om hemokromatos emellanåt och jag hoppas den är till nytta för er. Som ni märker skriver jag inte så mycket när det gäller min egen sjukdomsbild längre. Orsaken till det är inte ointresse utan att det faktiskt fungerar riktigt bra nu. Det verkar som att lämna blod var tolfte vecka fungerar riktigt bra för mig. Hb-värdet ligger kring 135 eller lite övre, men rusar aldrig iväg. Och det verkar som att tappa sig var tolfte vecka gör att jag inte hamnar så högt upp att jag känner av den tunga tröttheten. Blodcentralen känner igen mig och eftersom jag har 0 Rh- är de för sin del nöjda med att jag tappar mig lite oftare än vad som är normalfallet.

Syrran är det lite besvärligare för. Tydligen går det inte att göra det på samma regelbundna sätt för henne. Hon får oftast gå en längre period och så tar de prover med jämna mellanrum. Plötsligt har hennes värden åkt iväg och hon får gå och tappa sig med kortare mellanrum. Själv tycker jag det låter konstigt och att det borde vara bättre att tappa sig med en viss regelbundenhet, men jag är inte någon läkare så vad vet egentligen jag?

Undrar du något eller vill berätta något så skriv en kommentar. Även om jag inte uppdaterar här så har jag koll på alla kommentarer.

I slutet av november fick jag ett brev från min doktor som sa att mina värden blivit lite låga och att vi istället skulle testa att tappa blod var tolfte vecka. Så istället för att bli tappad i december gick jag i januari. Och Hb-värdet hade gått upp. Själv är jag lite tveksam Jag har börjat bli väldigt trött igen. OK - det kan vara vintertrötthet och lite deppighet - får gärna det på vintern - men jag tycker samtidigt att det känns lite som trötthet när järnmättnaden i blodet är lite hög. När jag tog prover sist hade jag varit och tappat mig dagen innan så det är ju inte alldeles säkert att det visade helt rätt. Vi får väl se vad det säger i mars eller när nu testerna blir nästa gång. Jag tycker att tröttheten finns där och min konstiga hud jag har på högerfoten har spridit sig. Ett tag fanns den inte där knappt alls.
Men till nästa provtillfälle skall jag nog överleva. Det är uppenbarligen inte lätt att hitta helt rätt.

Det har inte hänt så mycket på den här fronten. Jag är nere i bra värden och går just nu och tappar mig var åttonde vecka. Båda mina syskon är också nere på normala värden och går på regelbunden tappning.

Min syster skulle få någon undersökning eftersom de tror att det faktum att hon inte känner sina fötter inte beror på diabetes utan faktiskt på hemokromatos, men de verkar inte bli färdiga att se till att den undersökningen blir av. Mitt förtroende för sjukvården var ganska högt en gång i tiden, men har under de senaste åren sjunkit till väldigt låga värden.