Att hänga upp sig på något

Ibland kan saker och ting verka så stora och tunga att genomföra. På ett sätt som gör att de hänger över en hela tiden som ett mörkt moln. Ofta helt i onödan, men sinnet har fastnat på något sätt. Det behöver inte ens vara något som är viktigt på riktigt, eller ens något som har någon egentlig betydelse. Men i ens eget sinne är den där saken plötsligt oerhört viktig och det är NÄSTAN som om ens egen existens börjar bli beroende av den. Lite så.

Jag hade en sådan sak jag hängde upp mig på. Löjlig som tusan, jag medger det, men den blev plötsligt väldigt viktig. Och det var att plantera om växterna som övervintrar i källaren. Mina uteväxter. Pelargoner, fuchsior mm. Det kändes SÅ jobbigt, men samtidigt SÅ viktigt och jag kände bara att jag ORKAR INTE.  Jag var helt enkelt tvungen att se till att fixa de där blommorna för att kunna må bra. Annars hade de hängt över mig och liksom bara varit ett misslyckande. Sagt och gjort. Jag har hållit på några dagar i rad. Tagit några blommor per dag och jag fixade det.  Det var egentligen inte ens speciellt jobbigt. Jag har de stora krukorna kvar, men de räknas inte riktigt in i det här för jag behöver makens hjälp med att flytta de krukorna så det får bli vid ett senare tillfälle.

Så nu är jag alltså klar!! Och det känns så skönt! Som om en sten föll från hjärtat. Ibland gäller det bara att tvinga sig själv liksom.

Kan ni också hänga upp er på det viset avseende helt oviktiga saker?

4 Kommentarer

  1. Så där kan jag också känna, saker som jag borde göra, men skjuter på. Tänker… jag skulle ju, jag borde ju ta tag i detta. Till slut får jag ta ett snack med mig själv och, ta mig i kragen och bara göra det. Plantera om växter är jag lite slarvig med, en pelargon i jättestor kruka får bara lite ny jord ovanpå. Alla du har planterat om tackar dig säkert med fin blomning!

    • Det beror på hur jag hanterar dem senare. Förra året var jag dålig på att vattna dem så de blev lite halvdana. Är mest förvånad att alla klarat vintern så här långt. Vi får väl se om någon av dem trillar av pinn nu efter omplanteringen. Ibland blir det för mycket med den hårda hanteringen. Jag planterar ju om och klipper ner dem samtidigt.

  2. Jag kan också känna så där och sen när jag väl gör saken jag tänkt på i evighet så går det oftast lätt, lättare än jag trodde?
    Håller tummarna att de kommer igen.

Kommentera