Sitter och funderar lite på det där med att ta vara på det som växer.
I år har vi haft massor med bär. Röda och svarta vinbär. Hallon. Körsbär. Det enda som inte ger så mycket skörd är plommonträden. Men å andra sidan så har de aldrig mycket frukt. Vi har säkert tio plommonträd av olika storlek i vår trädgård och tillsammans brukar de väl ge oss 10 – 20 plommon varje år. De är så höga de där plommonträden så de enda plommon vi kommer åt är de som trillar ner på gräsmattan.
Vinbärsbuskarna – de röda – är också många. Någon gång har någon planterat dem nästan som en häck på en bit av tomten. De ger å andra sidan mycket bär i princip vartenda år. Och vartenda år så får fåglarna det mesta. Jag äter när de är färska, i frukostmaten och rakt in i munnen. Ett par omgångar med vispegröt brukar det också bli. Och sedan är det alltså dags med fåglarna.
Likadant är det med de svart vinbären. De äts upp rakt in i munnen eller på frukostmaten. Sedan till fåglarna.
Hallonen då? Ja, där har jag frusit in några i år för hallon kan jag tänkas använda i en smoothie. Men i övrigt så är det samma sak där.
Och nu har vi äpplen! Äpplen i enorma mängder. Träden ger så mycket äpplen i år så det är inte klokt. Och vi som inte ens gör äppelmos. Vi ska skänka bort en del, vi gör lite äppelkakor och sedan blir det nog att kasta resten.
Varför är vi så här dåliga på att ta hand om det som finns där? För att vi inte äter mos och sylt mm speciellt ofta. Jag kokte äppelmos i början när vi flyttat till huset, men jag tror det moset finns kvar i källaren det mesta. Och har förmodligen möglat. Vilket påminner mig om att jag borde förmodligen gå ner och kolla i skåpet där nere vad som egentligen finns. Lingonsylt äter vi, även om det är så himla mycket, men annan sylt äter vi i väldigt, väldigt sällan. En burk räcker ofta mer än ett år hos oss. Någonstans i kylskåpet så finns det en burk hallonsylt. Om den är från förra eller förrförra året, det vete fåglarna.
Så kanske allt det där goda är lite bortkastat på oss. Samtidigt så ÄR det trevligt bara det att kunna gå runt och äta. Det är liksom lyxigt. Och visst är det bra att ha äpplen att ge bort till sådana som inte har äpplen själv. Och som är duktigare än oss på att använda dem. Så till viss del kommer det ändå till nytta.
Lämna ett svar