Tankar efter helgen

Fick de här fina rosorna av sambon i fredags. Ingen av dem har ”nickat” ännu så det verkar som att jag skall få dem att överleva. Fick också tre påsar med sådant där medel som man får med snittblommor.

Såg någon gång ett avsnitt av ”Äntligen hemma” där de gjorde egen blomnäring till snittblommor. Tänkte mig leta upp det receptet. Och hittade det, men sämre recept får man leta efter. Lite vatten, fyra sockerbitar och en skvätt ättika.
Alltså hur förhåller sig lite vatten till fyra sockerbitar. Eller fyra sockerbitar till en skvätt ättika?? Nåväl jag gjorde egen blomnäring jag också. Men mitt recept blev en del vatten, lite strösocker och lite ättika. Kan de så kan väl jag!
Helgen har i övrigt varit bra. I lördags var vi ute och plockade trattkantareller. Syrran och hennes kille var uppe. Sedan rensade vi svamp och tog oss ett glas vin. Efter det åt vi svampmackor och sedan svamprisotto. Nice.
Längtar till ”jullovet”. Hur mycket jullov det nu är, det är fortfarande ett sånt där dåligt år då de flesta helgdagarna infaller på lördagar och söndagar. Men någon vecka skall jag allt se till att vara ledig.
Har under helgen på flera olika bloggar hittat länken till ett vuxentest. Själv fick jag 21 poäng, men då jag inte hittade någon förklaring så vet jag inte riktigt var det ligger på vuxenskalan. Å andra sidan har det ingen betydelse. Det som slagit mig när jag rest runt på nätet är att folk hela tiden skriver att de inte vill vara vuxna. Förfasar sig över höga vuxenpoäng och verkar vilja vara barn för evigt. Såg också en trailer till något program på femman om människor som vägrade bli äldre. Nu såg jag inte själva programmet, men det handlade väl om att lyfta sig etc.
Är det så illa att vi inte vill bli vuxna? För mig låter det verkligen illa. För mig är det vuxet att stå för vad man gör, att inte låta saker och ting gå ut över andra, att ha förmågan att ha roligt åt det lilla och att förstå när man har roligt MED någon och inte ÅT någon. Alla sådana här saker som man skall lära sig under tiden som man växer upp. Jag VILL vara vuxen. Och jag tycker att alla som betalar sin hyra, sina eventuella lån, sina telefonräkningar, som går till sina jobb, tar hand om sina barn etc. etc. definitivt är vuxna människor. Och jag har inte den minsta förståelse till varför de inte vill vara det. Att vara vuxen och kunna njuta av det är väl fantastiskt. Att förhoppningsvis ha tagit godbitarna från barndomen med sig, dvs att ha lite barnasinne kvar. Men att kombinera detta med att ha lärt sig vad ansvar är så att man kan ta hand om barn, husdjur och eventuella partners. Att man har lärt sig vad hänsyn betyder så att man leva gott med sina medmänniskor.
Å andra sidan kan det egoistsamhälle som jag tycker hålla på att växa fram ligga i linje med att folk inte vill bli vuxna. Barn är normalt sett mer egoister än vuxna människor. Och det SKA de vara, det behövs för att de skall ta sig fram. Men normalt sett växer mycket av det bort när man lär sig att fungera i ett samhälle. Själv är jag lite ”fel” och passar kanske inte alltid in i vårat samhälle, men jag är inte av åsikten att det beror på att jag inte skulle vara vuxen. Däremot är jag kanske lite väl egensinnig ibland. Men det är en av mina vuxenegenskaper. En annan av mina vuxenegenskaper är att jag kan inse att jag är lite väl egensinnig ibland och försöka göra något åt det. Jag sätter mig inte ner på mattan och tjuter och bankar med händerna i golvet. Jag gör något åt det. Själv.
Slut på dagens anteckning från en som är vuxen och är stolt över det!

 

Om Asta

Välkommen hit vare sig du varit här förut eller inte. Jag som skriver här är en kvinna i medelåldern får man väl säga nu för tiden, och jag heter inte Asta i verkligheten, men jag heter Asta här. Jag bor med min man och två hundar i Småland. I ett hus från början av förra sekelskiftet som vi roar oss med att renovera. Våra erfarenheter där är att man hinner aldrig så mycket som man vill och att allting tar alltid längre tid än man tror. Min blogg har funnits i några år och startades mest för mig själv egentligen. Jag har inget budskap och jag har inte något speciellt spännande liv. Men dels tycker jag det är kul att bygga lite på websidor och dels är det ett bra sätt att föra en logg på vad man gör. Framförallt nu när vi har hus. Att det hittar hit en del människor är naturligtvis en bonus. Jag har en genmutation som gör att jag har hemokromatos, något som det finns lite information om här på sidan. I övrigt så tycker jag om att fixa och dona. Att snickra och att göra allt möjligt annat pyssel som jag kommer på. Älskar att lära mig nya saker och det är viktigt att alltid ha ett projekt på gång. Den som vill skicka mig ett mail kan göra det på adressen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *