Bilsemester

Sambon och jag har alltså varit på vår första bilsemester nere i Europa. OK – vi har varit på helgvisiter i norra Tyskland och så, men inte på riktig bilsemester där man kör typ hundra mil neråt. Men nu har vi alltså det och det har varit en lärdom.
ostbilko
Något som man förstår när man kör runt där nere är hur litet Sverige är. Inte ytmässigt, men befolkningsmässigt. Åtminstone i Tyskland och Östterike är det bilar överallt. Runt ett mindre samhälle så är det som runt en av våra ”storstäder”. Bilköer hamnar man i titt som tätt. Oftast fattar man inte varför. Det är inte som hemma där man tänker att si och så många mil tar si och så lång tid att köra. Den algoritmen fungerar INTE här. Si och så lång sträcka tar oftast betydligt längre tid än i Sverige.
På bilden är motorvägen mot München. Stau! Bilkö på tyska. Det är ett ord vi lärde oss på hemvägen. Då var det extra mycket Stau.
Så något att tänka på när man kör nere på kontinenten är att lägga till lite extra tid i sina planeringar. Något man förmodligen bara behöver bry sig om ifall man har någon tid att passa. Annars är man väl på semester och har lite tid att stå i kö, även om man så klart hellre ägnar sig åt något roligare. Ett tips är också att ha maten tillgänglig från passagerarsätet. Så kan man passa på att käka när man ändå står i kö. Så spar man lite tid. Då räcker det med att stanna för en bensträckare då och då, vilket går fortare än om man samtidigt skall äta.
Men det lär bli fler bilsemestrar på kontinenten för vår del. Nu har vi lärt oss lite. OK – de där långa transportsträckorna är inte kul. Men de kommer i början och i slutet. Dessemellan har man fördelen med att ha bilen på plats. För att göra små utflykter, för att åka och handla och för att använda när man handlar med sig billig alkohol från Tyskland och Österrike. Utan bilen hade vi t.ex. inte kommit till Uttendorf och tagit liften till Weiβsee, som var väldigt vacker!
Och det hade väl varit synd!
weisseweisseeweiseEller hur?

Om Asta

Välkommen hit vare sig du varit här förut eller inte. Jag som skriver här är en kvinna i medelåldern får man väl säga nu för tiden, och jag heter inte Asta i verkligheten, men jag heter Asta här. Jag bor med min man och två hundar i Småland. I ett hus från början av förra sekelskiftet som vi roar oss med att renovera. Våra erfarenheter där är att man hinner aldrig så mycket som man vill och att allting tar alltid längre tid än man tror. Min blogg har funnits i några år och startades mest för mig själv egentligen. Jag har inget budskap och jag har inte något speciellt spännande liv. Men dels tycker jag det är kul att bygga lite på websidor och dels är det ett bra sätt att föra en logg på vad man gör. Framförallt nu när vi har hus. Att det hittar hit en del människor är naturligtvis en bonus. Jag har en genmutation som gör att jag har hemokromatos, något som det finns lite information om här på sidan. I övrigt så tycker jag om att fixa och dona. Att snickra och att göra allt möjligt annat pyssel som jag kommer på. Älskar att lära mig nya saker och det är viktigt att alltid ha ett projekt på gång. Den som vill skicka mig ett mail kan göra det på adressen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *