Det där med livet

Satt och snurrade på det där med livet. Att det händer så många olika saker samtidigt. Både bra och dåliga. Och ändå så går livet på som vanligt och man är både glad och ledsen.

Ta mitt liv just nu t.ex. Jag har en nära kollega som just genomgått en väldigt farlig operation för att få ut en tumör som annars kan förstöra hela hans liv. Något som operationen också kan göra, inga garantier har lämnats. Jag vet inte hur det har gått för min kollega, jag förstår att hans familj inte tänker på att ringa till jobbet i första hand och själv lär han inte vara ringbar vare sig om operationen gått bra eller inte. Tumören sitter på en sådan plats att han inte lär kunna göra så mycket saker på ett tag efter operationen.

Samtidigt sitter sambon och jag och planerar semester och känner oss nöjda och belåtna med det. Det blev inte Heidelbert utan ett annat ställe. Hotellet i Heidelberg var fullt och vi hittade ett annat som såg så trevligt ut att vi tog det istället. Plus att jag kom på att vi måste ha ett grönt kort till bilen. Och så kom vi på att en sån där Assistservice till bilen vore ganska bra att ha så det har vi också fixat. För att inte tala om … Ja det är en del att fixa helt enkelt.

Och i den ännu mindre världen funderar jag på min träning. Var uppe på löpbandet igår igen. Benen höll bra, vilket var väldigt positivt med tanke på alla mina problem med benhinnorna, men orken var sämre. Jag har dock varit borta och säkert inte sovit lika bra som hemma (man gör ju nästan aldrig det) så kanske det är en förklaring.

Idag skall jag tappas på blod igen. För hemokromatosen. Min hemokromatos som är en struntsak i sammanhanget. Grattis till syrran förresten som hade blodbrist i måndags, något som betyder att hennes järn börjar sjunka. Äntligen!! Tänka sig att det finns anledningar att vara glad över blodbrist.

Som sagt. Det händer saker hela tiden runt omkring en. Och man lever vidare ungefär likadant hela tiden. Man gör sina vanliga saker, man tänker sina vanliga tankar och ändå är det drama runt omkring en hela tiden. Det är väl det som är livet.

Eller för att tjata:

”Mma Ramotswe hejdade sig. Det var dags att plocka upp pumpan ur grytan och äta den. I slutändan var det vad som löste dessa livets stora problem. Man kunde tänka och tänka och inte komma någon vart, men man måste fortfarande äta sin pumpa. Den fick ner en på jorden igen. Den gav en en anledning att fortsätta. Pumpa.”

Ur Damernas Detektivbyrå. Så det kanske är det som är livet egentligen. Pumpa…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *